...
Vad det än har att göra med brukar jag alltid tänka att om de inte blir som man trott, är det inte tänkt. Kan väl säga att jag tror på ödet. Vare sej det har att göra med ett armband jag sett i affär och sedan när jag kommer tillbaka för att köpa det finns det inte kvar, då var de helt enkelt inte tänkt att jag skulle ha det. Eller om ett prov inte riktigt går som tänkt, trots massa pluggande och övande, det var inte tänkt att de skulle gå bra. Ödet igen..
Att tänka så här gör allt så sjukt mycket lättare att leva med, och även lättare att gå vidare. Löjligt om exemplet är ett armband dock. Men vi säger förhållandet med nr.1. Det var inte tänkt, och när jag visste att det inte skulle vara vi, blev det allt lättare för mej att gå vidare.
--
Men den här gången finns inget "det är inte tänkt". För jag kan inte tänka mej annat, under vilka omständigheter som helst. Men jag börjar däremot ledsna på att vara för långt ner.
¨
Innan det här börjar spåra totalt ska ja sluta skiva..jaa.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Jaa, är rädd för att jag o diademeetinte är menat att vara.
det ska va så.... detska.detska.detska.
Trackback