"Lösningen på förra veckans korsord: Ärtsoppa" haha

Bästa presenten hittills måste nog ändå vara London reseguiden! Den kommer läsas från början till slut ett antal gånger:) BÖRJA PEPPA GOTT FOLK!!!!!!!

Ikväll kommer släkten, så blir mycke gott gott denna dag, men de är nice.

Nu kör vi 18 året! kommer bli BÄST!

Jul och nyår har passerad. Tre styckna julaftnar blev de år 2009.

Självaste julafton spenderade familjen Eriksson Lidström Granberg i Boliden hos mormor och morfar, tillsammans med morbror Mats, hans tjeja Malin och kusin Victor. Baaaara knäppa minnen kopplade till honom... bl.a en barbieparfym...

Hur som helst så var de myys, mys, fiiina klappar och maassa mat!

Juldagen befann vi oss på sjungande, hos Anita och Roland, som vi annars brukar göra på julafton. Även här delades det ut fiina julklappar. Och självklart massa mat åts.

Sista julaftonen var jag hos my real farmor och släkten på pappas sida. Mat, klappar, sällskapsspel åså:) trevligt även det.

Självklart blev det även nyårsafton, trots alla funderingar och bekymmer över vart vi skulle vara, vad vi skulle äta, dricka och vart vi skulle fira 12-slaget.

Men även detta löste sej. Kunde blivit betydligt bättre, men absolut också sämre.

Roligaste från kvällen är nog filmen, där ett par lite små kul tjejer gör sitt bästa för att hänga med i Singel Ladies dansen. Lyckat! not.. hehe Den kommer stanna i tryggt förvar.

2009, shit, jädrigt ojämt år. Hade verkligen sina toppar, och var på många sätt helt otroligt underbart bra, så som faluresa, Kreta, Göteborg, jädra massa tjoller och myskvällar.
Men som sagt, även en hel del kassa grejer. Men heey, nytt år, nya möjligheter;D visst säger man så varje år meehn.
Ny årslista är också skriven. 9 nya, samt 2 st gamla mål.
Hur som helst så kan 2010 i allmännhet inte bli annat än bra. 18 år (endast 8 dagar kvar nu!!), förhoppningsvis en utomlandsresa med Sara sendan London och Muse i september. hah, kommer även bli ett jäädra dyrt år, men helt klart väl använda pengar.
Det kommer bli ett bra år!
----
Inne på sista lovveckan, känns oerhört drygt att komma tillbaka till massa plugg på måndag.

Men först bli de ett par dagar i Ammarnäs med bästaste Lina, samt min familj. Lär bli skoj:)

Nu blire att börja packa. Och nej Lina, vi kommer oss inte iväg innan 11 imorgon. 20 spänn på de;)
Kommer en liten sammanfattning av lovet i bilder lite senare. :) pöss!

Skitstövel.

Har väl egentligen inget att skriva om. Meeen filmen som sågs hos Petro i lördags. Jaa, jag har ALDRIG gråtit i en skräckfilm. Men Paranormal Activity gjorde att mina ögon vattnades. En helt otroligt otrevlig känsla i den filmen. Och jo, jag va riktigt skraj.

Brukar ju oftast räkna hur många gånger jag skrikit i en skräckfilm, och lite utifrån det bestämma mej om det är en bra eller dålig skräck.

Men får nog tänka om. För endast två skrik, var av ett inte framkallades av filmen.. utan av Petros broder.. (nej Challan, såg han inte), såååå kan inte längre räkna skrik. För denna film, jaa, som sagt, den var bara otrevlig..kuslig. Sån där som man liksom nästan ryser av.

Rätt bra avslut på Petros födelsedag skulle ja tro;D FÖresten, nu är alla flickor 17 ååår! haha. vissa snart 18, kanske jag dåårå. hehe

Om de är mysigt? Oja!

Nu har julkänslan infunnit sej. Julmusik, levande ljus, chokladkalender och snö!

Sedan är kemiprovet avklarat. Skönt!

Körkortsteoriarbetet klart. Skönt!

Endast 15 skolagar, 23 dagar till julafton, 30 till nyår och 43 dagar tills 18års dagen.

Och jaa, idag mår jag bra. På något sätt så känns inget svårt.

Visst allt svänger fortfarande som den där berg-och-dal-banan på Liseberg. Men det tar sej sa pyromanen.. haha

Så mycke mys är de ute.

Och typ på mysigt har jag de just nu!

Föresten.. mycke mys, men vart är buset?! haha

Fattar inte varför ja ska söka upp massa,kollar runt och tänkt på han så mycket. Vet precis hur de kommer kännas efter men ändå gör jag de.

Allt bra skriker glöm. Vilket tyvärr inte är lika enkelt som de låter.

Men att spela. Och tänka på glada saker, och att bara le, gör allt bättre för stunden. Men oftast kommer de ikapp en om kvällarna.

Med det kommer bli bra. Tillslut.

Ett smakprov på mina Photoshop skills hahaha

Såå. Hur blir de nu...Team Edward eller Team Jacob? Finns inget svar på den frågan.

Människor som inte förväntar sej något, som inte funderar på annat än just nu, måste ha det betydligt enklare. Önskar att man kunde leva lite mer på det sättet, men verkar vara en omöjlighet, särskilt när man är som person sån alltid tänker på alla delar, hur allt kan utvecklas på alla tänkbara sätt, utom de "värsta".

Pratade just med min vän Simon om att ja är lite orolig. Över en fläck, ett födelsemärke.. som inte varit med sen födelsen. Får man kalla de födelsemärke då?.. solfläck? eh.

Aja, iaf är det rätt lustigt. Har inte speciellt många födelsemärken.... solfläcker.. inte som en viss prickigkorv.. ajajaj, .. ännu en påminnelse...."Älskling du ser ut som en prickigkorv"

men jaa, jag har iaf 5 st små prickar på armen, som tillsammans bildar mitt stjärntecken, fast spegelvänt. Vilket är rätt mysko, lite små skoj sådär.

Sen, på mitt huvud. Har en fläck på varje tinning, en mitt på skallen och en liten prick precis där jag har min bena.

Och anledningen till att jag är orolig, är den högra fläcken. Han är liksom inte samma som dom andra. Han är typ mörkhyad, medans resten är i min vanliga födelsemärkes färg.

Är det cancer? Har jag solat för mycket, och min fräkniga hud fått nog?.

hahaha, värsta tänkbara direkt! är nog bara en liten pigmentfläck, men jaa, ja är lite orolig, får ta och googla runt lite nu.

Förövrigt har jag inte varit med om nån konstigare dag, känslomässigt. Allt har verkligen svängt både värre och ryckigare än Lisebergsbanan i Götet. Måste nog få vara så ett tag. Men det blir bra, tids nog.

Tydligen inte bara jag som tänker på det sättet. "Det kanske är tänkt, men inte just nu" Och självklart är det nog de bästa alternativet. Med det sura är fortfarande att jag inte är ensam om att ha känslor. Och de är just det som gör att jag inte kan se mej själv varken glömma eller gå vidare. Men vi går inte, inte nu.

Personligt rekord är det iaf. Mitt hjärta har nog aldrig mått såhär dåligt och fått så många smällar som under den senaste månaden.

Jag vet att jag är oerhört krävande just nu, och oftast bara pratar om en enda sak, men hoppas ni står ut och förstår. Men det känns också så knäppt, liksom, jag är ju inte ensam i världen om att vara med om detta, och inte heller första gången för mej. Känns så oerhört fult att hålla på att dalta om de här fram och tillbaka.

Känns som ja vill typ skriva ett tacktal till folk som stöttat de senaste veckorna, men känns mer som om någon dött när ja håller på såhär.
Nej mina vänner, kärleken är ej enkel.

Men iaf, Furstinna, hoppas bara att ja kan hjälpa dej lika bra nån gång.

nennenennehennenennen, tack!

Borde försöka ta en tidig kväll. Men vet ändå bara vad som väntar.