Allt är typ jättejättesuperbra. Jag mår bra. Allt gick bra. haha. Men däremot har jag aldrig i hela mitt liv varit så nervös som jag var under hela gårdagen, ingen kul känsla de inte. Men nu kan jag slappna av och slippa helvetet som varit under de senaste veckorna. För jo, vi lever.

Ska allt lösa sej. Bli bra igen. Just nu känns de så. Blir väl lite upp till bevis på fredag då. Antingen en nystart eller ett avslut på något mycket komplicerat. Jag föredrar de första alternativet. Och hoppas verkligen att han är seriös i allt han sagt ikväll. Och fattat vad vi kastat bort. Eller begravt.

Ha ha, nu blev ni chockade va, ett blogginlägg. Otroligt! Med de är påtvingat, Lina sitter här vid mej och pressar mina fingrar till att skiva. Men lika bra de, för tydligen blir det ett inlägg:)

Är inte tänkt. Inte nu...

Vad det än har att göra med brukar jag alltid tänka att om de inte blir som man trott, är det inte tänkt. Kan väl säga att jag tror på ödet. Vare sej det har att göra med ett armband jag sett i affär och sedan när jag kommer tillbaka för att köpa det finns det inte kvar, då var de helt enkelt inte tänkt att jag skulle ha det. Eller om ett prov inte riktigt går som tänkt, trots massa pluggande och övande, det var inte tänkt att de skulle gå bra. Ödet igen..

Varför ska de bli såhär.. kan inte se nån anledning till det, finns ingen förklaring och inget går ihop. Känner att jag förtjänar bättre, och jaa, även jag behöver lite uppmärksamhet. Ibland kan man undra vart på prioriteringslistan jag ligger. Just nu känns det som jag finns lite för långt ner, och hur länge till jag kommer palla med de vet jag inte. Hur jag fortfarande orkar kämpa och försöka är ett under.