8november
Tänk hur olikt, från vad man trott, någonting kan bli.
Allting går rätt kasst just nu. Pluggandet liksom bara står still, kommer ingen vart. Nästan som om det inte fanns mer plats att trycka in grejer på, hela jag är redan full med allt annat än skola och plugg. Allt känns baara jobbigt.
Människor som inte förväntar sej något, som inte funderar på annat än just nu, måste ha det betydligt enklare. Önskar att man kunde leva lite mer på det sättet, men verkar vara en omöjlighet, särskilt när man är som person sån alltid tänker på alla delar, hur allt kan utvecklas på alla tänkbara sätt, utom de "värsta".
Att inte ha förhoppningar och förväntningar är tydligen något man måste lära sej, vare sej man vill eller inte.
Men om det nu är så, att det inte är tänkt nu, men sen. Kommer vi då kunna gå tillbaka till det. Ännu en fråga som liksom snurrar runt. Och även den har inte med nu att göra, utan just sen.
Allting går rätt kasst just nu. Pluggandet liksom bara står still, kommer ingen vart. Nästan som om det inte fanns mer plats att trycka in grejer på, hela jag är redan full med allt annat än skola och plugg. Allt känns baara jobbigt.
Och höstmörkret gör det verkligen inte bättre.
Kommentarer
Trackback
