Tydligen inte bara jag som tänker på det sättet. "Det kanske är tänkt, men inte just nu" Och självklart är det nog de bästa alternativet. Med det sura är fortfarande att jag inte är ensam om att ha känslor. Och de är just det som gör att jag inte kan se mej själv varken glömma eller gå vidare. Men vi går inte, inte nu.

Personligt rekord är det iaf. Mitt hjärta har nog aldrig mått såhär dåligt och fått så många smällar som under den senaste månaden.

Jag vet att jag är oerhört krävande just nu, och oftast bara pratar om en enda sak, men hoppas ni står ut och förstår. Men det känns också så knäppt, liksom, jag är ju inte ensam i världen om att vara med om detta, och inte heller första gången för mej. Känns så oerhört fult att hålla på att dalta om de här fram och tillbaka.

Känns som ja vill typ skriva ett tacktal till folk som stöttat de senaste veckorna, men känns mer som om någon dött när ja håller på såhär.
Nej mina vänner, kärleken är ej enkel.

Men iaf, Furstinna, hoppas bara att ja kan hjälpa dej lika bra nån gång.

nennenennehennenennen, tack!

Borde försöka ta en tidig kväll. Men vet ändå bara vad som väntar.